Den 12 september 2024 påvisades ett fall av blåtunga serotyp 3 (BTV3) för första gången i Sverige. BTV3 är en helt ny serotyp för Europa och blåtunga har aldrig tidigare spridits på det här sättet i Sverige. Det saknas därför mycket kunskap om epidemiologi, infektionsdynamik och insektsvektorer samt sjukdomseffekter på nordliga breddgrader och under svenska produktionsförhållanden. Forskningsmedel kommer från flera olika givare.
Minska sjukdom, djurlidande och ekonomiska förluster
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har fått medel för ett projekt som syftar till att öka kunskapen om BTV3 hos nötkreatur i Sverige. Det övergripande målet med SVA:s projekt är att minska förekomsten och de negativa effekterna av BTV3 i nötkreatursbesättningar i Sverige. Baserat på resultat från projektet kommer lantbrukare kunna få uppdaterade, evidensbaserade råd så att de kan ta väl avvägda beslut om åtgärder för att minska sjukdom, djurlidande och ekonomiska förluster i sina lantbruksföretag.
– Vi vet inte vilka effekter på kort och lång sikt som BTV3 ger i svenska nötkreatursbesättningar och vilka kostnader detta medför. Vi behöver evidensbaserad kunskap om sjukdom, dödlighet och produktionsbortfall som är sanna för nötkreatursbesättningar i Sverige. Därför kommer vi analysera detaljerade data från Kokontrollen och Centrala djurdatabasen där majoriteten av svenska lantbruk registrerar produktions- och djurhälsodata, säger Erika Chenais, statsveterinär på SVA.
Projektet kommer genomföras av en projektgrupp från SVA, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Gård & Djurhälsan (G&D) och Växa Sverige .
Akutprojekt ska svara på frågor om smittspridning
SLU har tillsammans med SVA, G&D och Växa Sverige också fått medel för att i ett så kallat akutprojekt för att samla in data som annars går förlorade. Dessutom har Växa Sverige tillsammans med G&D fått medel för ytterligare ett projekt.
– BTV3-infekterade nötkreatur, både kalvar och vuxna, kan bära på virus en längre tid. Men hur länge de faktiskt är smittförande är dock okänt. Vi vill därför undersöka under hur lång tid efter infektion som djuren har smittsamt virus i blodet eller om det finns spår av viruset i blodet, om de är PCR-positiva. Det kommer vi göra tillsammans i de båda projekten, säger universitetslektor Jonas Johansson Wensman, SLU.
Vad gynnar BTV3 i svidknott?
Ännu en aspekt som kommer undersökas i projekten är specifika egenskaper för uppförökning och övervintring av BTV3 i de inhemska arterna av svidknott i Sverige och i svenska nötkreatursstallar.
- För att fylla kunskapsluckorna inom detta område och på så sätt ge möjlighet att förebygga knottangrepp och smittspridning under kommande år kommer vi följa svidknottspopulationen inom- och utomhus med fångst av svidknott i flera nötkreatursbesättningar, säger Hedvig Stenberg, biträdande statsveterinär på SVA.
Genom samarbete ger de anslagna medlen möjlighet till samordning av resurser, mer forskning och bättre resultat.
- Att vi nu kan kraftsamla och lyfta kunskapen om BTV3 i Sverige genom de tre beviljade projekten är verkligen en unik möjlighet som kommer bidra till att vi kan minska förekomsten av den här sjukdomen, avslutar Erika Chenais.
SVA har tillsammans med SLU, G&D och Växa Sverige fått medel från Wernerstiftelsen för projektet som syftar till att öka kunskapen om BTV3 hos nötkreatur i Sverige. SLU har tillsammans med SVA, G&D och Växa Sverige fått medel från Stiftelsen Lantbruksforskning för att i ett så kallat akutprojekt samla in data som annars går förlorade. Växa Sverige har tillsammans med G&D fått medel från Wernerstiftelsen för ytterligare forskning om sjukdomsbild i besättningar.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt
